Tre regndroppar

‎Idag har jag tre saker att säga.

Sak nummer 1:

Jag vill citera vad en vän till mej skrev på Facebook idag.

"3 regndroppar på foreca betyder 30 000 i verkligheten. Det är ganska många, det känns i alla fall som många då du står på ett öppet fält."

Sak nummer 2:

Såg att mitt senaste inlägg här handlade om Anttes vante. Premiären var 3.3 på Svenska Teatern, och det blev en fin föreställning. Jag är riktigt glad och stolt över den. Och föreställningen lever kvar, även om den är slutspelad åtminstone för tillfället. Jag tänker på den ibland. Och det kan hända att jag nån sådan gång ännu lägger in nån recensionsbit här i bloggen.

Sak nummer 3:

Just nu håller jag på och filar på ett kort manuskript till Radioteatern. Den här pjäsen får vara bara 8 minuter lång, och är en del av en helhet. Jag har skrivit alldeles för långt. Så jag funderar och raderar. Den ska spelas in under hösten, kanske redan i augusti.

Det var det. Dagens tre regndroppar. För en del andra kan regndroppar vara negativa saker, men för mej är det bara gott.

-P-

Antte som letar

Härlig bild, tycker jag. Antte som letar efter sin vante. Jag gav ifrån mej texten och om några veckor är det premiär. Det är väldigt spännande för mej. Jag kommer inte att se föreställningen förrän premiären. Tror jag. Så har jag tänkt åtminstone. Men kanske jag blir för nyfiken. Då får jag smyga mej in på nån repetition.

Den här produktionen har dock ingenting med Rena Teatern att göra. Var är Anttes vante? har premiär torsdag 3.3 2011 på Svenska Teatern. Text: Paula Rehn-Sirén, regi: Mitja Sirén. I rollerna: Thomas Backlund, Patrick Henriksen och Oskar Silén.

Klicka HÄR om du vill veta mera.

-P-

Finslipning

Som bäst håller jag på att finslipa en dagispjäs. Den här ska inte sättas upp av Rena Teatern, utan av en alldeles annan teater. Jag borde ha lämnat den ifrån mig för en vecka sen, de ska börja repetera om ett par veckor, men klamrar mig ännu fast.

Känner att det finns något jag vill tillägga, men har inte kommit på vad det är. Så jag läser texten om och om igen, stryker små ord och lägger till samma ord igen. Så gör jag tills jag kommer på vad det är jag egentligen borde skriva där. Var är Anttes vante? heter pjäsen. Den handlar om en vante som kommit bort. Förstås. Först hette den Svantes vante. Men så googlade jag, och hittade en bok med precis den titeln. Från 1997 av Viveca Lärn. Jäklars Viveca, tänkte jag. Men det är ju klart att en så bra titel redan var upptagen. Har inte läst boken, men den delades i tiderna ut till en massa lågstadiebarn i Sverige. Så jag fick nöja mej med Anttes vante istället. Prövade en massa andra namn också, Hasses handske t.ex, men det kändes inte lika bra. Ska försöka få den klar inatt.

(Bilden ovan har ingenting med pjäsen att skaffa. Den har jag tagit på Skärgårdsteaterns båt för två somrar sen, och råkade få syn på den nyss. Det är handtaget på lådan där alla flytvästar fanns. En viktig låda och ett handtag fyllt av minnen.)

-P-

Färdig!

Nu har jag den i min hand!

Boken. Med Paraflax och Vattenfärgat.

Nu är den färdig.

Bläddrar.

Så skoj att bläddra i egen bok!

När jag bläddrar märker jag små saker man kunde ha lagt till. Som innehållsförteckning, t.ex. Eller en sida där det skulle ha stått när pjäserna uruppfördes. Men det spelar ingen roll. Den är bra som den är. Och stavfel har jag heller inte ännu upptäckt. Tralla lalla lalla laa.

Dessutom har det regnat nu, flera dagar faktiskt, och jag har fått använda mitt fina nya paraply!

-P-

Nytt paraply

(Bilden är tagen av vår regissör när vi spelade Paraflax i Hangö.)

För en vecka sen fyllde jag år. Då fick jag ett paraply till födelsedagen! Av en vän. En vän som jag verkligen inte hade väntat mej en födelsedagspresent av. Och jag blev så glad, så glad. Ett vackert, blommigt, hopfällbart med ett härligt handtag. Men det har inte regnat sen dess, så jag har inte fått använda det ännu. Väntar på regnet. Nästan lika mycket som Mona. Jag tänker bära det med mej hela tiden. Man kan ju, det tar inte så mycket plats. Väger inte så mycket heller. Och sen när regnet kommer, då, då får ni se det.

-P-

The New Finnish Theatre

Googlade lite. Och upptäckte att en bok om finländsk teater tydligen finns att köpa nu. Och den finns på nätet också. En bok på engelska. Boken heter The New Finnish Theatre och är skriven av Jeff Johnson och Hanna-Leena Helavuori. På försommaren för ett år sen pratade jag några gånger med en man som var här i Finland för att skriva en sån. Jeff alltså. Så intervjuade han mej på ett café. Nu fick jag läsa vad han sen skrev i boken. Jag har varit lite orolig över att jag kanske sagt något dumt, men det såg ju riktigt bra och klokt ut, tycker jag just nu. Och så lät det så himla fint på engelska.

Bl.a stod det såhär om Vattenfärgat: "Directed by Mitja Sirén, the play becomes a metaphorical discussion exploring how water has a will of it's own. Some critics read the play as an eco-political statement about conservation and preservation of perhaps our greatest natural resource, but Rehn-Sirén insists, demurely, that the play for her was simply about "how water colors our world"."

Jag måste ju skaffa mej dendär boken!

Här är en länk till några sidor i den:

The New Finnish Theatre

-P-

Böcker

Om några veckor finns Paraflax och Vattenfärgat i bokform. Satt just på ett möte vid en dator och gick igenom några ändringar efter korrekturläsandet. Det var roligt och gick väldigt behändigt. Tycker om sånt. Ännu saknas pärmtext, men annars är det klart. Tryckeriet nästa vecka, tror jag. Ska bli så skoj att få bläddra i boken sen! Och att kunna ge den som present till folk som hjälpt till längs med. Eller nya människor man möter. Som visitkort, liksom. Det är väl mest ett visitkort den kommer att vara. För tungt för att ha i plånboken, visserligen, men ändå.

-P-